Min bästa blogg, det kommer bli bättre.
I brist på saker o göra ligger jag i sängen och läser Sandra Beijers blogginlägg för 108;onde gången. Även fast det inte är en nyhet längre så blir jag lika chockad varje gång jag läser det. VADÅ GJORT SLUT?!? Dom var mitt hopp. Kärlek kunde hålla för alltid. Men nej det var alltså en lögn, det är bevisat, ingenting håller föralltid. Min sagovärld är trasig.
Alltså seriöst jag dog när jag läste det, började fan gråta!! Och ja, där dog hoppet
Nu har jag ingen aning om vem hon är, men kärlek håller fruktansvärt sällan för alltid, förstår mig inte på folk som tror stenhårt på kärleken när det bevisas gång på gång att det inte finns någonting att tro på. Att säga att ingenting är starkare än kärleken och sånt crap känns som rätt fånigt och urvattnat när man får bevisat att det inte håller. Är för mig helt obegripligt hur folk kan leva sitt liv så mycket tillsammans och mer eller mindre sitta ihopklistrade och basera sina liv på att man är två, när man när som helst kan bli en igen.
Förlovningar och giftermål är ju också totalt meningslöst (förutom att det blir smidigare med juridiken och sånt om man är gifta och bor tillsammans och sånt). Hur kan man någonsin lova någon att vara trogen, det GÅR ju inte att lova, vem vet vad som händer?
Äkta kärlek finns inte och har väl aldrig funnits, äldre par som är tillsammans är ju det för att det är bekvämt och för att dom har så mycket tillsammans, kära i varandra slutar man nog bli efter några år.
Kul så länge det varar, man får ha roligt tillsammans så länge det går, sedan hittar man väl någon ny och sedan tar det slut, och sådär håller det på tills man har tillräckligt mycket gemensamt med någon, barn och hus och sommarstuga och grejer, för att ha en så djup kontakt att avsaknaden av det här nykära inte spelar någon roll.
...äldre par som fortfarande är dyngkära i varandra är dock det sötaste som finns, så jag ska inte vara för bitter (Y)
...och märkligt hur mycket jag kan skriva om det här när jag har relativt skral erfarenhet på området, en olycklig kärlek och sedan ingenting mer, men vafan.
Usch vad jobbigt att det inte blir styckeindelning i kommentarerna? :S
