Tycktes aldrig kunna finna någon ro

Jag har lagt ut madrasser på golvet, krupit under mina fyra täcken och tagit en kudde i famnen och två under huvudet. Bon Iver spelas i bakrunden. jag gråter. Känner mig tom. Jag vill ha tillbaka orken, det är så lite tid kvar nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0