egetperspektiv

Har nu hämtat granen, bakat pepparkakor, gjort allt julgodis och sett på alla julfilmer som tvN innehåller, men kan ändå inte känna den där känslan som alltid förut funntis där. Det där pirret i magen när man la sig kvällen innan julafton. Hur nervös man var när man visste att snart skulle tomten komma och man var berädd på att springa och gömma sig bakom det största benen man kunde hitta. 
Fick jag en dag att återuppleva med barnasinne, skulle det vara Julafton med hela min släkt. Där granen aldrig varit finare, där pepparkakorna aldrig varit godare, där julgodiset aldrig varit sötare och är julfilmerna aldrig varit mer förtrollande. Bara en tillbaka blick och jag är nöjd.

Ligger i en säng med två sovande flickor. Spotify i maxvolym av Klaras playlist *as i fall asleep*.

Efter en veckas planering lyckades vi slutligen lura Petra till Tavelsjö där 9 sköna personer befann sig för att överaska flickan med ballonger, tårta och ett ex antal fina presenter. 
Kvällen blev mycket lyckad!
Grattis min älskade vän Petra<3

Jag vill skriva något, men finner ingen tråd. Ingenting vackert, ingenting vettigt.

En tid tillbaka. Där skugga räknades som kyla.

Något jag älskar är att studera folk. Plocka ut saker hos dom som jag känner igen hos andra och även ser djupare in deras specifika egenskaper och rörelser. Notera i mitt sinne hur läpprörelserna formar sig när någon pratar eller låter det där skrattet, det som gräver sig i magen, det som panikartat slänger sig ut ur strupen, låta det få släppas fritt och levande. Allt det där som alla människor gör fast olika, är så fint, på sitt eget sätt.

Har spenderat helgen med dessa super fina flickor och en kamera.
Tycker om er jätte mycket i smyg.